Elving Conradsson var en färgstark personlighet och hans tid som dis-
  ponent har givit upphov till många goda historier:
  Vid en facklig blockad sade Conradsson: "Nu har jag krupit för facket
  i två dagar så jag har fått ont i knäna.  Nu slutar jag göra glas och
  lämnar över alltihopa till facket,  för de vet tydligen hur det skall
  göras!"
  Slutligen kom man till en överenskommelse och Conradsson blev kvar.
  - - - - - - - - - -
  1845 fick kvinnorna i Sverige full giftorätt och arvsrätt nämligen:
  - Man och hustru har rätt till hälften var i det gemensamma boet.
  - Syster och bror har lika arvsrätt.
  - Kvinnor har  - liksom krigsmän -  rätt att bära ett brett skärp om
    livet.
  - Kvinnor har rätt att ha trummor och pipor före sig i bröllopståget.
  Men så har det inte alltid varit - utom förstås i Värend!
  En gång i urtiden  -  somliga säger 1467, andra menar att det var på
  880-talet och åter andra säger 1120- eller 1150-talen, föll en dansk
  armé in i Sverige söderifrån och avancerade norrut. Oturen ville att
  Svenske kungen redan var engagerad i ett krig mot Norge och alla va-
  penföra män var därför borta och endast kvinnor och barn återstod. I
  Värend fanns en kvinna vid namn Blenda, och då Danskarna närmade sig
  kallade hon Värendskvinnorna till rådslag och presenterade sin plan.  
  Kvinnorna samlade bröd och ost, brännvin,  frukt, kött och fläsk och 
  bjöd så in Danskarna till gästabud och förhandling. De sa' sig vilja
  fred och antydde också, att eftersom deras män var gångna till Norge
  för krigets skull och ingen visste om de skulle komma tillbaka ta de
  danske till äkta män. 
  Kvinnorna dukade upp och välkomande Danskarna. De smekte dem, lusade
  av deras hår och skägg och undfägnade dem på bästa sätt. När de dan-
  ska soldaterna  somnat av mat och brännvin, skar så kvinnorna halsen  
  av dem alla.
  För denna bragd  fick Blenda Väderlanda gård i förläning, och det är
  också där hon ligger begravd.  Väderlanda ligger cirka 15-20 km syd-
  väst om Bergdala, mellan sjön Rottnen och Ingelstad.  Dessutom fick,
  som ytteligare  belöning,   Värendskvinnorna lagliga rättigheter som
  gick utanpå allt som stipulerats i andra landskapslagar.
  (Tvivlar du? Låt oss då tänka på vad vilken Småländska som helst - )
  (låt oss som en typisk representant välja Carolina Klüft  -  skulle)
  (kunna åstadkomma om hon valt att ställa sin kämpalust och sin för-)
  (måga i krigets tjänst  - istället för att bara sopa banan med sina)
  (motståndare i idrottslig tävlan...                                )
  ( Blenda är bevisligen en legend - men måste hon också vara en myt?)
  Vad som definitivt är sant, är att Värendslagen redan i urminnes tid
  innehöll rättigheter för kvinnorna som var unika för Sveige...
  - - - - - - - - - -
  Om du tar en promenad från Downtown och går ner mot Fagereke,  kommer
  du efter någon kilometer till ett vägskäl, där Lövåsvägen går upp mot
  en liten kulle och försvinner bakom den.   Följ vägen över kullen och
  ner till kvarndammen så står du på Lövås gamla marker.  Huset har för-
  stås blivit ombyggt under seklernas gång, men det var i Lövås mangård
  som  Ingebor Hansdotter den 10 mars 1698  "blevo en hop penningar och
  silver frånrövad" under de mest förskräckliga former.
  De fyra soldater som genomförde rånet rannsakades vederbörligen,  döm-
  des alla till döden och halshöggs antagligen i början av maj samma år
  tillsammans med hustrun till en av dem,  som spelat en avgörande roll
  vid planeringen av dådet.
  - - - - - - - - - -
  Om rånet på Lövås var ett förhållandevis enkelt fall, där de skyldiga
  snabbt kunde identifieras och dömas, så kan man inte säga detsamma om
  om fallet med Anna Johansson. Annas kropp hittades den 14 april 1906, 
  några kilmometer åt väster från Hovmantorps järnvägsstation.  Hovman-
  torp liger ungefär 7 km sydväst om Bergdala.  Hon hade då redan varit
  försvunnen ända sedan den 11 mars. Efter en lång och kaotisk rättspro-
  cess dömdes slutligen hennes fästman i juli månad 1907. Men bevisen i
  detta mål lämnar mycket övrigt att önska -  så frågan om vem som verk-
  ligen var den skyldige återstår.